Anta Ryman

Anta var dansledare här på Nääs i 60 år. För att ge extra glans åt sånglekarna på kvällen bytte hon alltid till folkdräkt vid kvällsteet. Med långa kliv och något försenad, såg vi henne ila över lekplanen mot Lekhuset för att vi skulle få dansa och sjunga.

Vem var då Anta, denna kvinna som med beröm och bannor lärt oss så mycket om livet, om medmänsklighet och att dansen är ett uttryck för livsglädje?

Hon föddes i London 1913, där far var läkare. Familjen flyttade tillbaka till Sverige efter några år och då till Djursholm, där Anta gick i skola. Hon utbildade sig sedan till sjukgymnast och gymnastikdirektör på Arvidssons gymnastiska institut. 1936 var hon klar och började arbeta på Franska skolan i Stockholm. 1939 var det dags för lärarjobb på Tomteboda blindinstitut. Arbetet på Tomteboda kom att bli ett av hennes stora livsverk. Hon införde den vita käppen för de synskadade i Sverige.

Till Nääs kom hon första gången 1936, som hjälplärare i dans på försommarkursen. Hon blev kvar som danslärare i 60 år. Hon reste mycket i hela världen och lärde ut den vita käppens teknik. På dessa resor samlade hon också in danser. På så sätt införde hon internationell dans här på Nääs. Som lärare i svensk folkdans och sånglekar var hon suverän. Hon hade alla turer och steg i huvudet och var alltid väl förberedd för sina lektioner.

Hon var oerhört vänfast och jag vet att många här på Nääs ofta var i hennes tankar. Vi som upplevt henne och fått en björnkram, har känt att kramen varit full av värme och omtanke. Kramarnas Nääs, sa hon, detta var inte bara en slogan utan ett bevis på att hon tyckte om människor och ville visa det.

Anta fick många välförtjänta utmärkelser. Den hon själv uppskattade mest var Hellen Kellers-medaljen, som hon som enda europé fått mottaga. Hellen Keller var amerikansk författarinna som levde 1880–1968. Hon blev blind och döv vid 2 års ålder. Trots detta lärde hon sig läsa och räkna och studerade vid universitet. Hon talade flera språk och gav också ut böcker.

Anta var en trofast vän, också trofast det hon trodde på och det hon gjorde, därför finns det starka spår efter hennes livsgärningar. Hon sa: En gång Nääs, alltid Nääs! Och det är vi tacksamma för.

Låt oss försöka ge Nääs en liten del av oss själva så som hon gav en stor del av sig. Hon skickar med oss dessa ord som hon ofta sa: Tänk på att det inte bara är du som skall ha det roligt, du skall också göra det roligt för andra.


Så beskrevs Anta Ryman, mångårig dansledare och ordförande i Näässamfundet, av Kristina Ljungberg vid ett anförande strax efter Antas bortgång 2004.

anta